Ansedel Greta Ingegärd Tell

Sömmerska
Född 1932-07-09 i Malmö (M).

Greta föddes den 9 juli 1932. Det var mycket varmt sommar det året och det har berättats att den nyblivne fadern måste lämna sjukhussalen ett par gånger vid besöket hos mor och dotter för att hämta luft.

Efter ett par dagar var familjen samlad i morfaderns hus på Haselgatan där Greta växte upp i beskyddande miljö hos mormor, morfar, morbror Sture, mor och far och så Anna, som var mormor Gertruds syster. När trädgården blev för trång som lekplats uppsöktes Berit, som blev Greta bästa lekkamrat. Berits mor hade fiskaffär i grannkvarteret och där de två flickorna flyttade in sina stillsamma lekar i ett rum bakom affären. Gretas mor var dock inte alltid så förtjust över den nya lekplatsen eftersom hon påstod att Greta luktade fisk när hon kom därifrån.

Greta växte upp och blev en lydig men ganska bortskämd flicka i denna vuxna värld och år 1939 blev hon skolflicka på den närbelägna Sofielundsskolan. Krigsutbrottet hösten 1939 och den allmänna mobiliseringen förändrade inte så mycket i Sofielundsidyllen. Det var endast Greta far som en kort tid inkallades men han kom hem ganska snart eftersom hans nedsatta syn gjorde honom oduglig för krigstjänst.

Efter fem års skolgång (flickskola) lockades Greta av en snäll klassföreståndare att prova in till Malmö Borgarskolas reallinje, men eftersom Greta redan hade fått intresse för all sorts handarbete och detta inte förekom i de högre klasserna flyttade hon snabbt över till (som det heter) högre flickskola, även den belägen i Borgarskolan. Detta passade den syglada Greta bättre och efter tre trivsamma år tog denna skolgång slut. Hon fick premie i slöjd (100 kronor), mycket pengar år 1948. Eftersom Gretas intresse för kläder och att förfärdiga dem var stort och detta spordes i släkten fick hon erbjudandde att börja som elev på Ateljé Ryni, som då ägdes av Irma Nigard. Det blev för Greta att tråckla och sy enklare ändringar samt, i hennes tycke, allt för för stora omfattningar att cykla ut med kläder till de fina kunder som besökte ateljén.

1954 slutade Greta sin anställning på Ateljé Ryni. Den hade då ägts de senaste tre åren av Helborg Hansson som var Gretas fars kusin. Greta hade då träffat sin tillkommande make Kjell Thimgren och med honom gick flyttlasset till Amiralsgatan där hon fortsatte sin syverksamhet i enkel skala i kök och tambur. Kunderna började strömma till. Det var populärt att både för gammal och ung att få uppsytt sina kläder.

Efter fyra år av mycket arbete långt ut på kvällar, åtminstone under högsäsongen, kom så en son till världen i det Thimgrenska hemmet. Av naturliga skäl måste då syarbetet, om inte helt upphöra, så inskränkas till ett minimum. Samtidigt påbörjade Greta en tillskärareutbildning på Yrkesskolan. Detta var en lärorik utbildning för kommande verksamhet i egen regi.

Allt eftersom gossen, som döptes till Mats växte upp gavs möjlighet att ytterligare utöka arbetsinsatsen.

År 1966 flyttade familjen till kedjehus på Stamgatan 5 i Videdal, där ett rum iordningställdes för all syverksamhet. Så fortsatte några år tills Greta fick idén att utöka verksamheten med kurser i sömnad. Kontakt togs med studieförbundet TBV som snabbt satte igång Greta som handledare för sykurs på Kirsebergsskolan. Detta var med stor självövervinnelse för den blyga Greta. men samtidigt en bra medicin för att våga umgås med andra människor. Denna verksamhet fortgick och utökades med ytterligare kurser också på andra studieförbund. Videdalsskolan, Parkmöllan och senare också NBV Kungsgatan blev hennes arbetsplatser.

Blygheten hade väl i någon mån försvunnit från Greta och en stor händelse i kursverksamheten var då hon tillsammans med medhjälpare ledde kurser för somalier i NBV:s regi. Det var verkligen lärorikt för Greta att för i hennes ganska trånga värld få ta del av människoöden från så fjärran delar av vår jord. Många av dessa invandrare hade aldrig sett en symaskin. Denna form av verksamhet blev i längden för dyr för kommunen och kunde av ekonomiska skäl ej fortsätta, men då hade Greta redan etablerat sig som handledare för 2 kurser för husmödrar vid Husie husmodersförening.

Greta har nu hunnit bli pensionär och arbetsinsatserna inskränks mer och mer dels av ålderskäl men kanske mest för att utbudet av konfektion är relativt billig och kravet på välkläddhet är ej lika påtagligt som förr. Denna enda kurs som nu återstår har mera tagit skepnad av en trevlig och trivsam samvaro några timmar i veckan, under ledning och hjälp från sykunniga Greta, än av en direkt utbildning i sömnad.

Efter sex års boende på Stamgatan flyttade så familjen till Hohögsgatan 85 till större villa och större trädgård. Samtidigt såldes den sommarstuga som familjen tillsammans med Gretas moder ägt under nio år i Skanör. En epok var till ända med många somrar som tillbringats på denna plats i genuin miljö.

Gretas son som vuxit upp till gymnasieåldern började på Latinskolan där han 1977 tog den s.k studentexamen. Hälsotillståndet för familjen Thimgren var i stort sett gott. Sonen drabbades i liten ålder av krupp som föranledde ett par sjukhusvistelser för den lille patienten och stor oro för Greta. Hon själv blev som sexåring opererad för blindtarmsinflammation, en sjukdom som på den tiden var nog så dramatisk med 1 månads sjukhusvistelse.

Det fortsatta livet förflöt i harmonisk takt till 1997 då familjen drabbades av cancer sedan maken insjuknat och två år senare avled.

Efter Kjells död bor Greta kvar i det stora huset på Videdal.

Levnadsbeskrivning gjord av Greta i början av februari 1999.